Det märks inte minst när man träffar svenskar på besök i England. Jag behöver inte fundera på hur jag uttrycker mig, vilka värderingar som gäller, vilken nivå att lägga det på. Vi svenskar ger varandra en kram när vi möts - jag menar skulle engelsmän göra det? aldrig i livet! Möjligen kindpussar.... En kram när man möts är varmt och avväpnande och ger en närhet som inte går att få med engelsmän, och jag tror en sådan närhet ställer till det för dem. En kindpuss är vänligt menytligt, kravlöst - vilket innebär att jag fortfarande kan sticka kniven i dig när du vänder ryggen till.
Ett område där skillnaderna i inställning är diametralt olika - om man nu vill generalisera - är sex. Svenskar skulle kalla en helg för par utan barn på ett trevligt hotell för "romantiskt". Här pratar man om en "dirty weekend". Jamen hallå??!! Victoria vakar starkt över moralen tydligen. Samtidigt köper engelska kvinnor kopiösa mängder sexiga underkläder.
Svenska kvinnor pratar och engagerar sig i sex avspänt. Vi pratar ibland om sex med andra kvinnor, nära vänner. Det sker med glimten i ögat (nej vi diskuterar inte våra män om vi har några). Engelska kvinnor diskuterar inte sex alls, oavsett hur nära vänner man är. Sex är enormt överexponerat i musik och film och samtidigt väldigt privat och något som ska ske i mörkret bakom tjocka fördragna gardiner.
Så tänk svenska kvinnor som träffar engelska män...kramar som misstolkas, avspänt och lekfullt, upplevs av många britter som paradis och skyldigt helvete på samma gång!
När jag först flyttade hit, gick jag ibland omkring på kvällen i vårt lilla hus naken utan att dra för gardinerna. Det låg inget hus mittemot. Vi bodde i slutet av en återvändsgata så där fanns ingen passerande trafik och vi hade absolut ingen insyn. Jag blev tillsagd att jag riskerade polisanmälan för ofredande om jag inte antingen satte på mig kläderna eller drog för gardinerna. Ofredande? Så ful var jag väl ändå inte. Nej det var inte problemet, utan det var omoraliskt. Jag bestämde mig för att ta risken - om inte annat så på rent jävulskap. Kunde man sprida lite upphetsning och glädje så enkelt om någon mot förmodan råkade vandra ned på vår gata och snegla upp mot fönstret och se mig, så fick det väl vara så då.
Det är inte så konstigt att uttrycket "lie back and think of England" uppstod just i England.
Hej jag heter Mia! Lie back and think of England hahaha, det var roligt! Jag kom hit med en engelskman som jag traffat pa semester 1995. Vi har tva barn, 12 och 14 ar. Forhallandet var domt att misslyckas, for mig var det som klockan vridits tillbaka 50 ar. Hans familj ar en valdigt konservativ essex unit (ows ur mum? typ) och som mamma ska man vara hemma, laga mat, ta hand om barn, hus och make. Han jobbar och tar nagra ol pa puben, sen kommer hem till en dukad middag. Nar barnen var sma och allt var for mycket, och jag saknade Sverige och tyckte att hans familj var elaka och hans kompisar druider... da hade vi ett jattestort brak om att jag inte ville gora hans matlada (packed lunch) Jag tyckte att han kunde gora den sjalv. Mamman, mormorn och systern la sig i, "Mia, we all make our mens packed lunches, that is what a wife do"
ReplyDeleteJag vagrade, hans syster gjorde hans jakla lada tillslut. Ren prestige sak, han ar ratt duktig pa att laga mat och stada osv men nar vi fick barn forvandlades han till en riktig mansgris. Vi brakade JAMT, hela tiden , varje dag, om allt. Kvinnorna i hans familj var riktigt fula hur dom behandlade mig manga ganger, men jag satt nasan i vadret och tyckte att dom var efter - i allt, praktiskt och mentalt. (och det var val darfor de var elaka)Nu ar vi separerade (thank God) sedan manga ar, jag gick pa samma bluff igen 07 (Engelska men ar riktigt roliga och har nagon slags karlek over for Svenskor (antagligen darfor vi ar ratt snalla och inte lika bitchiga som engelska tjejer)och jag fick en sladdis med en kille fran London)
Det funkade i en manad, samma igen, jobb, pub och fotboll, kompisar. Bli klappad pa huvudet. Men mycket kramar och gos faktiskt, come to daddy sort of thing lol. Jag har kollat pa en del stand up , Russell Kane observerar engelskman pa ett traffande och skitkul satt. Vi ar olika pa det satt att svenskar verkar vara fore, mer influerade av usa, mer palasta och pigga pa nya ideer. Manga engelskman over 40 pratar fortfarande om kriget, fattigdomen och forstorda familjer och det finns en uppgivenhet har, forlorade generationer. Sa nar vi dunkar varran i ryggen over Sveriges standard och valfard, sa glommer vi att vi var inte med i varken forsta eller andra varldskriget, vi blev inte bombade, forlorade inte massa men och medan vi kunde bygga vidare och utbilda oss vidare - kampade engelskmannen med att stada upp och hamta sig fran ett blodigt krig. Sant satter spar och gor sa att folk inte utvecklas, jag hatar krig. Min morfar ar krigsbarn fran Finland. Nu ska jag lasa vidare i din blogg!! Jattekul! Val mott!
Haha vad roligt! ja då är det inte bara jag som haft liknande erfarenheter :) Men man kanske måste akta sig för att generalisera för mycket - det finns kanske individer också, eller? ;)
Delete