Stolpdiskussioner

Det har varit en lugn vecka i Leslie Gardens. Inga mysterier, förutom en liten skärmytsling, nä inte ens det, en liten stolpdiskussion med mina marockanska grannar. Vi har bytt planket mellan våra tomter och bytt ut en trästolpe mot en betongstolpe. Min byggkille Delton erbjöd sig att kapa en bit på stenplattan närmast staketet så det skulle passa bättre. Han pratade med mannen i huset som insisterade att det inte alls behövdes. Efter en hel del dividerande där Delton försökte förklara att det då då skulle bli lite snett med ett glapp mot deras stenlagda altan  gav han upp. Jag visste att frun i huset varit orolig for att allt hennes skräp skulle sopas in via öppningen under planket så föreslog att han fyllde igen det med cement så det var tätt.

Jag pratade med grannen och frågade om allt såg OK ut på hennes sida. Hon skulle kolla och en hel vecka senare kommer hon och knackar på och säger att det inte ser så bra ut och kan vi kanske flytta på stolpen lite. Jag förklarar att den nu är satt i cement och inte är så enkel att flytta, men säger att jag ska prata med Delton. Han suckar djupt när jag berättar och erbjuder sig att prata med henne.

Han försökte förklara att det inte är så enkelt att flytta på stolpen, hon lyssnar uppmärksamt och säger sedan: "Men om vi bara flyttar den en liten, liten bit in? Då blir det bra."
"Men," säger Delton, "då måste vi gräva upp hela sektionen och ta bort all cement, köpa en ny stolpe och sätta ned. Det är inte något jag kan göra så enkelt och då måste du betala för det?"
"OK, OK," säger hon, "men det är ju bara en liten, liten bit." Hon lägger handen på stolpen och liksom puffar på den lite. Som om Delton kunde trolla den en decimeter närmare stenplattorna. Delton skakar på huvudet och jag bjuder på te. Han förklarar igen att det är ett stort jobb. "Men titta," säger hon. "Visst skulle det bli bättre om stolpen stod närmare, och då kunde cementen som delton använt för att fylla i inte vara så synlig?" Jag går in. När jag kommer ut har de kommit överens om att Delton ska byta ut cementen mot trä och de är helt överens. Hur gick det till? Jag är bara glad och tacksam!

Mysteriet med Shirley och Brian

Det tisslas och tasslas. Vad har hänt med stackars Brian. Det är tomt och tyst på Lesley Gardens nr 4. Inga hundar, ingen Brian ute och kollar parkerade bilar.

Efter koll med grannarna visar det sig, jo han har verkligen ramlat ned för trappen. Han är inlagd, ingen vet riktigt hur illa det är. Shirley klarar sig inte själv så bor hos en av sina söner med hundarna.

Jag säger självklart inget till grannarna om hur Shirley skämtat om att ett bra sätt att bli av med honom skulle vara att just knuffa ned honom från trappen. Det är för otroligt för att vara sant, särskilt på en liten återvändsgata i Sutton i England. Men obehagligt att hon sa just så!

Så träffar jag Shirley en morgon efter någon vecka och hon berättar vad som hänt. 

Hon hade varit hos tandläkaren och hittade Brian liggande på golvet vid foten av trappan medvetslös när hon kom hem. Han hade slagit i huvudet i en stol som stod längst ned. Hade stolen inte haft en rejäl virkad dyna hade han inte levt idag. När ambulanspersonalen kom hade han vaknat till men ingen vet riktigt hur länge han legat där, ett par timmar minst.

Tack och lov för virkade dynor, tänker jag, men fy satan för mattinklädda trappor. Inte konstigt att man slinter på dem! Har själv halkat nedför halva trappen i mitt förra viktorianska hus med superbrant trapp och minismala trappsteg som man måste gå nedför på snedden eftersom foten inte ryms på trappsteget....och då har jag INTE jättestora fötter!

Shirley tittar lite filurigt på mig och konstaterar att ibland behöver man inte ens ge dem hjälp nedför trappan, karlarna. Jag häpnar! Hon både kom ihåg och vågade skoja om det. Jag rodnar.  Att jag tänkte så illa om henne!

Så inget kriminaldrama. Inte där i alla fall. Men frågan är hur det är med mina andra grannar och deras dotter som gifts bort och nu hålls fången.....? Måste undersökas.