Oh Shirley!

Jag insåg redan första gången jag träffade Shirley att hon var mycket speciell. Bara att ta emot på sängkanten! Inte är det vanligt att få reda på absolut allt; deras liv, hundarnas liv, alla grannars och barnens liv första timmen man möter dem heller.

Shirley (78) är liten, tunn, lite kutryggig och hopsjunken, med stappliga ben, blont (färgat) hår lagt i vackra vågor, stora glasögon, långa vackra naglar på finlemmade fingrar med många ringar. Vackra kläder. Hon måste varit mycket attraktiv som ung och ögonen spelar fortfarande oavbrutet. Jag vet nu att hon inte är döende, men hon har ont ÖVERALLT!

Brian, hennes man (82) är ännu mer kutryggig, hopsjunken, och han var väl inte så lång från början heller  (vi ska väl alla bli så tänker jag och sträcker lite extra på ryggen så länge jag nu kan). Tillsammans har de mer liv i sig än en hel bunt tonåringar. Brian är mycket slagfärdig och väldigt rolig. Han har ägt ett tryckeri, van att tala om hur saker och ting ska vara och gud nåde den hantverkare som inte gör ett bra jobb hos honom. Brian är dessutom polis på gatan och ser till att alla parkerar som de ska.

Om Brian nu bestämmer på gatan står det helt klart, när jag träffar Shirley den där första gången, att det är hon som bestämmer inne i huset. Hon kör med honom hela tiden, fnyser åt honom, skakar på huvudet. Han nickar, tar det, och fixar som hon vill. "Oh yes Shirley, of course Shirley, anyway you like Shirley". När han är utom hörhåll (ja, nästan i alla fall) teaterviskar hon till mig att han väl inte är så mycket att ha, och det är tydligt vad hon menar. 

Hoppsan, där flög mina fördomar om reserverade lätt frigida britter ut genom fönstret. Hon förhör sig noga om mitt privatliv och när hon hör att jag har en man i Sverige: "Oh, a Swedish man!" har han möjligen en bror?

Hon träter över Brian och skämtar om att hon ska knuffa honom nerför trappen. Vi skrattar.

Hon berättar om mina grannar "the Moroccans" - nog mest för att hon inte kommer ihåg namnen på dem, än att hon är rasist. Hon var mycket god vän med paret jag köpte huset av, ett par i 70-årsåldern med utflugna barn och en irländsk setter. Enligt mina grannar "the Moroccans" drack de alldeles för mycket och blev väldigt otrevliga när de var fulla.
Av Shirley får jag en detaljerad beskrivning från den andra sidan av bråket. Hur deras son ("the Moroccans" son alltså) sprang omkring naken i trädgården bara för att jävlas. "Hade det varit jag," säger Shirley, " hade jag passat på att titta lite extra - men det fanns nog inte så mycket att titta på antar jag!" gapskrattar hon.
Hon berättar också att "the Moroccans" har en dotter som är bortgift i ett arrangerat giftermål och sitter inspärrad... man vet inte vad som är sant och jag väljer att ta allt med en nypa salt och att inte berätta alltför mycket om mig själv för Shirley.

När jag så småningom kommer därifrån, efter två timmar! skrattar jag och inser att jag måste försöka hitta ett sätt att förhålla mig till dem. De är roliga men Shirley har uppenbart mycket långtråkigt. Eftersom jag jobbar hemifrån finns en klar risk att de kan ta över hela mitt liv.

En vecka senare står ambulansen utanför deras hus och de bär ut Brian. Han har ramlat nerför trappen...

Ta med cykeln på tåget

Det är superenkelt att ta med cykel på tåg i England och kostar inget. Rekommenderar verkligen att hyra en cykel och ta tåget till Richmond, Windsor Great Park, Brighton eller Dorking. Eller varför inte ta med cykeln på en av "riverbåtarna" och dra ut till Greenwich eller ännu längre bort?

Bra information och rutter för Londonområdet finns hos Visit London och för lokal och regionaltåg på Transport for Londons website.

Några saker att tänka på:

Det är så enkelt som att ta med sig cykeln till järnvägsstationen och rulla på den in i en vanlig vagn. Men man måste undvika rusningstid. Och det skiljer lite mellan olika bolag eftersom tågtrafiken i England är privatiserad. Normalt är det OK efter 9.30 på morgonen på vardagar och när som helst på eftermiddagen. På helgerna gäller normalt inga begränsningar. Men alltid bäst att kolla först. Det finns också en begränsning av hur många cyklar som får åka i varje vagn så vill du vara alldeles säker kan du boka en cykelplats. Men jag har aldrig bokat och aldrig haft problem.

Det går inte att ta cykel på tunnelbanan men det går lokal (pendeltåg) till och från alla stora stationer i centrala London - kallas för "British Rail" på kartort och skyltar.

Tänk på att trafiken är mycket tätare i England, även på småvägar utanför städerna och vägarna är verkligen inte anpassade till cyklister. Det finns ingen kant utanför markeringarna, utan då måste trängas med bilister på själva körbanan. Det är väldigt dåligt med cykelbanor som är separerade från trafiken och ofta finns det bara sådana i korta sträckor. Det bästa är att satsa på stora parker eller områden där det finns iordninggjorda cykelbanor. Det är inte OK att cykla på promenadstigar eller rakt ut på ängar eller i skogar.

Några förslag:

Richmond Park, Ligger i södra delen av centrala London. Tåg från Waterloo Station tar 15-20 minuter och så uppför den branta backen till parken. Alternativt från stationen i centrala Richmond cykla längs med Themsen mot Kingston, där finns cykelbana och ingen biltrafik så cykla med barn här går toppen. Och så kan man ta tåget tillbaka in till London från Kingston.
Brighton - ligger vid kusten. Tar cirka en timme med tåg från Victoria Station och de går ofta. Schysst uteliv!
Windsor Great Park - nära Windsor Castle. Tåg från Waterloo Station, ligger också vid Themsen, men det går inte att cykla hela vägen dit från London längs med floden tyvärr. Kombo med besök på Windsor Castle och lite picknick i parken kanske? Dessutom bra shopping, restauranger och caféer i gamla järnvägsstationen i Windsor.

Box Hill, se bild ovan, i närheten av Dorking, se bild nedan. Cykelparadis, mycket upp och ner, men iordninggjort för cyklister. Denbys Vingård mellan Box Hill och Dorking och många antikaffärer i Dorking och OS-banan i cykling på Box Hill - två extremer :)

Mer information om cykling och cykelvägar och rutter finns också hos Sustrans  och Cycle Route.

Och glöm nu inte att använda cykelhjälm!

Mobility scooters tar över

Var och varannan har mobility scooters i London numera och inte bara äldre personer. De går förvånansvärt fort kan jag meddela! Och det finns fartdårar även här - de kommer i full fart i gångarna i matvaruaffärn och ligger otåligt bakom och nafsar i hälsenorna om man står får långt ut från hyllorna. 

Minns när en farbror i 80-årsåldern lyckades ta sig ända ut på M25, den megastora 4-filiga motorvägen runt stor-london! Det gick bra, poliseskort in på liten väg, efter mycket stort pådrag.

Men kvinnor i min ålder? Det borde göra dem gott med en kort promenad - även om det kanske går långsamt?