Luke the builder har flyttat ut! Det hände hastigt och lustigt häromdagen. Han och hans fru, som varit revisor i Polen men nu jobbar på fotoaffären eftersom den polska utbildningen inte är gångbar i England och som jag för mitt liv inte kan komma ihåg namnet på eftersom hon aldrig säger ett ljud, bar kartonger. De hade fått två veckor på sig att flytta ut - efter att ha bott i lägenheten i åtta år. Tror de var lika chockade som jag!
Luke kom till London i den stora vågen östeuropeiska emigranter för åtta år sedan. Mellan 2003 och 2011 ökade antalet polacker i Storbritannien från 75,000 till 575,000! Polska Sklep (matvaruaffärer) dök upp överallt och i klasserna under min sons fanns plötsligt mellan 5 och 10 elever från Polen. Överallt på gator och i affärer började man höra polska. Polska män satt och fiskade i den lilla ån som rinner förbi inte så långt härifrån. Det var lite problem med fisket i början, åtminstone i Devon och Dorset vill jag minnas, särskilt fisket av karp. Engelsmännen slänger nämligen tillbaka karpen - för dem handlar det mer om sporten och dessutom äter de flesta inte karp, knappt ens fisk om det inte är fish and chips förstås - medan polackerna självklart åt upp den, varför annars fiska? Kulturkrock kallas det!
Luke kände alla på gatan. Vi brukade diskutera staket, tak och fasader. I början med många handrörelser och pekande hit och dit, men allteftersom han lärde sig engelska hade vi riktiga konversationer. Jag lärde mig massor! Dessutom har han målat om två av rummen i mitt hus och ska snart sätta upp nytt staket åt mig. Han har säkert målat om minst ett rum rum i vartenda hus på den här sidan Wimbledon.
Han har nu ett gäng killar som jobbar för honom, och en vit vskåpbil med “Luke the Builder” i bla bokstäver på. I somras köpte han en Bentleyliknande bil upp på gatan, fråga mig inte vad det var - den var svart iallafall och stor och ståtlig var den och så började han vara chaufför på bröllop.
De har hela tiden hyrt av en privatägare. En lägenhet på övervåningen av ett litet viktorianskt parhus, som mitt ungefär, med två sovrum på övervåningen. De har delat lägenheten med ett annat par. Genom åren har de renoverat hela lägenheten. Luke beskriver, där vi står på trottoaren, hur han tagit hem köksbänkar, diskho, kylskåp, spis, överblivna kakelplattor som andra ratat i de hus han hjälpt till att renovera och satt in hos sig. Han är besviken det syns och undra på det! Så mycket arbete och nu ska de ut. Det är ägarens dotter som ska flytta in berättar Luke och jag ryser. Hon bodde där innan Luke flyttade in, med småbarn och en narkoman till man som sålde droger och slog henne. Hon skrek visserligen för det mesta av en eller annan anledning, så det var svårt att veta när det verkligen var allvar, men en kväll var det verkligen allvar. Polisen kom och hämtade honom. Han levde rövare i polisbilen så jag trodde han skulle buckla plåten inifrån. Efter ett tag flyttade tjejen också.
Enligt Luke ska hon bo där med sina barn och två - till att börja med - stora hundar, franska mastiffer. Hon ska bli valuppfödare. Förstår inte de som klagar på invandrare från östeuropa. I det här fallet och för mig är valet solklart. Jag suckar ännu djupare och saknar redan Luke och hans fru!
