Vårt svenska kungliga bröllop mellan kronprinsessan Victoria och hennes Daniel, prinsen av folket, kommer att blekna i jämförelse.
Inte sedan Princess Dianas bröllop med Charles har media haft en sådan godbit att bita i och det ska man ha klart för sig att i detta land med en enormt traditionell överklass är ett bröllop inom den kungliga familjen höjdpunkten.
Jag satt och tittade på Victorias och Daniels bröllop på SVTPlay och tänkte på hur svenskt det var, Daniels underbart personliga tal, kärleken de utstrålade, sången i kyrkan.
Så kommer det engelska bröllopet inte att se ut, det är säkert. Gemensamt är att aristokratin här säkert redan börjat fundera över hur "far removed" de är från de kungliga. Får vi en inbjudan eller får vi en inbjudan inte?
Ett traditionellt bröllop blir det. Här finns nämligen traditioner som måste upprätthållas, status och dignitet. Den engelska polerade artigheten, kyligheten, nej inte blir det någon low-key affär heller.
Och så tänker jag på kungen i älgskogen, vår svenska kung, som pratar om att vända blad medan han laddar geväret och går iväg ut bland blåbärsriset. Han måste tacka sin lyckliga stjärna att om man nu nödvändigtvis måste födas till kung, tack gode gud att det var i Sverige!
