OS blues

Efter den enorma urladdning som var OS eller som det kallas här London2012, landade en våt trasa över London. Vad nu? Urladdningen var så total att London känns lite vilset och tyst.
Aldrig har London varit så vibrerande, så motiverat, vänligt, stolt som under OS. Vi fick visa upp vår älskade stad. Den må vara lortig, skräpig, trasig och med hög brottsligt men här finns en tolerans, glädje och spontant energi som inte finns någonstans. London hälsade verkligen världen välkommen.

Alla deltog på ett eller annat sätt. Allt från facklans resa genom lande, vi såg den passera alldeles i närheten av vårt hus, till de olika evenemangen,  många av dem gratis, utomhus som cykling, triatlon och maraton. Vi såg kanot i Eton Dorney och hejade på islands herrar och norges dames i handboll i OS-parken i Stratford och fick en glimt av herrarnas cykellopp genom Richmond Park där vi passade på att ha en picknick.

Hela OS var sådär extremt välorganiserat på ett vänligt sätt som alla drömt om, med  hur många frivilliga som helst som hjälpte till.
Och om förspelet präglades av säkerhetsdiskussioner och vi såg prickskyttar på taken utanför OS-arenorna....inte en enda incident.

Vad finns kvar i mitt minne?

1. Brittiska flaggor precis överallt i hela stan! För en gångs skull fick nationalismen blomma utan att tas över av BNP (British Nationalist Party)
2. Enorma mängder människor överallt som så uppenbart kom från hela världen – en del som skulle på tennisen i Wimbledon så uppklädda att det såg ut som om de skulle på cocktailparty.
3. Trafikomläggningar i hela stan. Rätt som det var när man cyklade var det enkelriktat. Mer komiskt än irriterande.
4. Att transportsystemet faktiskt fungerade!!!
5. Planteringarna i OS-parken. Ängar med blåklint, vallmo, prästkragar. Sommarvackert och så perfekt opretantiöst – och en sköldpadda i en av kanalerna som orsakade stor uppståndelse.
6. De roliga, varma och snabbkäftade ”välkomnare” som satt på tennisdomarstolar på vägen till alla arenor och pratade, hälsdade välkomna, skojade med åskådarna. De var helt underbara och så typiskt oregisserade och individuella personligheter man bara hittar i London.
7. Invigningen med engelsk humor, lagom röra och mycket, mycket värme!