"Snön faller och vi med den"

Så sjöng Ulf Lundell och det var verkligen exakt så förra måndagen. Det var förunderligt. Hur hela Storbritannien och framförallt London la av när snön började falla. Detta folk som klarat sig igenom världskrig och terroristattacker. Tunnelbanestrejker till trots har ihärdiga londonbor cyklat och gått och på något sätt stolta tagit sig till jobbet oavsett. Så vad hände den här måndagen då vi vaknade upp till ett decimetertjockt lager av snö? Tunnelbanor, tåg och bussar stod stilla, skolorna stängda. Och inte var det för att det inte gick att gå ut. Vid lunchtid räknade jag till 38 snögubbar, 43 olika stora snöbollar, 2 snöhästar och 3 snöbollskrig....en stor snöboll låg i mitten av Haydons road, som en liten minirondell....'

De flesta engelsmän tror att kyla och snö hör ihop. Ja, det gör det väl till viss grad vi har ju inte snö om det är plusgrader, men inte så att ju mer snö, desto kallare...men det tror många här. Och kläderna är därefter. Plötsligt tog man på sig hela skidutrustningen, inklusive skidmask (inte pjäxor) och gick ut! de mest fantastiska kombinationer av skodon och mössor. Balaklavor exempelvis - i + 2 grader. Inte en sydafrikaner som bor i kvarteret...såg några tjejer som gick omkring i tunna tygskor i sörjan. De var mycket förvånade och undra på det!

Jag är övertygad om att det var barnen inom oss alla som kom fram. Det kommer aldrig så mycket snö, som ligger kvar i London. Inte på 20 år har det varit så mycket snö!

Två dagar i snön, leka som barn, en kollektivt outsagd överenskommelse om att lägga av.

Visst - det handlade också om att det fanns risker och här liksom i USA stämmer man varandra till höger och vänster, så skolorna var stängda snarare av säkerhetsskäl än för att lärare och barn inte kunde ta sig dit. Det gäller åtminstone storstadsskolorna.

Som svensk såg jag förundrad på hur engelsmännen så snart det började snöa, glatt konstaterade att japp, det var det, nu kunde ingen jobba....men två dagar!? Andra dagen snöade det inte, men det var halt...och det klart, jag gav mig inte ut med bilen och sommardäck, även om jag vet att många Stockholmsbor inte skulle ha tvekat.

Och nu bråkar alla eftersom företagen inte vill betala för deras lediga tid, utan de måste ta det som semester. Ursäkta mig men vad trodde de? Det gick att ta sig till arbetet, med problem visst, men det gick. Och i dagens moderna, teknikfyllda samhälle där alla jobbar flexibelt med datorer hemifrån. Nonsens!

Själv gick jag ut och tog kort på alla dessa vuxna som byggde snögubbar.