England med svenska ögon

Om trångboddhet och att slänga saker

2011-01-03T08:56:00.000-08:00

Jag börjar det nya året med att slänga saker. Sedan jag flyttade till England för 13 år sedan har jag inte gjort annat än att slänga saker. Mina ägodelar blir färre och färre för varje år som går. Vad säger det om mig? Blir min själ också lättare år från år? Det tror man nog om man är Buddist, vilket jag inte är, men tycker ändå om en del av vardagsbuddismens regler om att distansera sig och inte vara så beroende av ägodelar.

Vad säger slängandet om skillnaden mellan Sverige och England? En hel del. England är numera det mest trångbodda lander i Europa, gick nyligen om Holland. Trångbodd i Sverige är inte i närheten av att vara trångbodd i England.

När jag kom hit, till ett litet, litet hus, radhus efter svenska mått, för 13 år sedan kom jag visserligen med en resväska. Jag hade hyrt ut min lägenhet vid St Eriksplan i andra hand till det företag jag jobbade för och eftersom jag hade kunder i Sverige var det billigare för dem att betala min hyra än att ha mig boende på hotell varje gång jag var i Stockholm. Det gick bra något år, men till slut sålde jag lägenheten och en lastbil med mitt bohag kom från en liten tvåa på 50 kvadrat i Vasastan till ett hus i London. Det borde inte vara några problem eller?

Det var som att gå från sju dimensioner till två, eller från naturlig storlek till dockskåp. Helt plötsligt var vi överösta av stora, alldeles för stora, soffor och fåtöljer, skåpen i köket räckte inte till, det fanns inte hyllor till alla mina böcker och kartonger, och mer kartonger och garderoben rymde en tiondel av kläderna. Det var 11 år sedan. Sedan dess har jag hålllt igen när jag köpt saker, och fortsatt slänga. Ingen bok kommer in utan att en åker ut.

Det började med gamla skolböcker och brev, pärmar med anteckningar, prydnadssaker och småbord och smålampor och det som sparades ett år och åkte sedan nästa. Numera sparas ett par småsaker från varje år för vår son, det är allt. Allt annat går till återvinning eller "the charity shop".

Prydnadssaker har vi inte längre, utom mitt fina svenska glas. Det finns inga fönsterbrädor att ställa småsaker, smålampor, ljusstakar eller annat på. Gardinerna byts inte två gånger, eller mer, om året. För att inte tala om att byta från sommar- till vinterkläder och ha lådor för det ena eller andra. Det stora testet som var att se om man kom i de vita jeansen och bikinin från förra året är över vilket är positivt i sig! Temperaturen skiljer sig inte så mycket mellan sommar och vinter att det egentligen är någon ide att byta kartonger, och dessutom finns det inte någonstans att ställa kartongerna hmed kläder som inte används heller.

Så jag lever numera ett smalt liv, med få men mycket älskade saker:

Mitt fina, fina svenska glas

Några älskade böcker som jag aldrig gör mig av med, "How to kill a mockingbird", Västerut i natten av Beryl Markham, Ulf Lundell, Torgny Lindgren, Bodil Malmstens böcker från Finistere, Astrid Lindgren, Evert Taubes vissböcker, mycket lyrik, gamla science fiction, asimov med flera etc.

Fotografier, släkten i Norrbo, underbara bilder på min mormor på fäboden med sina systrar och så alla mina bilder, min historia i album inte digitalt, eftersom vi ofta sitter hela familjen och tittar på dem och pratar och minns.

Pussel och spel

Tavlor

Resten bär jag i mitt hjärta

Bröllopshysteri

2010-11-16T09:26:00.000-08:00

Nu har den brutit ut, bröllopshysterin. Media fullständigt svämmar över. Prins William gifter sig med Kate. Ett år av total och fullständigt maniskt media-intresse framför oss. Och jag som bor med en antirojalist som tycker att de borde skjutas hela bunten.

Vårt svenska kungliga bröllop mellan kronprinsessan Victoria och hennes Daniel, prinsen av folket, kommer att blekna i jämförelse.

Inte sedan Princess Dianas bröllop med Charles har media haft en sådan godbit att bita i och det ska man ha klart för sig att i detta land med en enormt traditionell överklass är ett bröllop inom den kungliga familjen höjdpunkten.

Jag satt och tittade på Victorias och Daniels bröllop på SVTPlay och tänkte på hur svenskt det var, Daniels underbart personliga tal, kärleken de utstrålade, sången i kyrkan.

Så kommer det engelska bröllopet inte att se ut, det är säkert. Gemensamt är att aristokratin här säkert redan börjat fundera över hur "far removed" de är från de kungliga. Får vi en inbjudan eller får vi en inbjudan inte?

Ett traditionellt bröllop blir det. Här finns nämligen traditioner som måste upprätthållas, status och dignitet. Den engelska polerade artigheten, kyligheten, nej inte blir det någon low-key affär heller.

Och så tänker jag på kungen i älgskogen, vår svenska kung, som pratar om att vända blad medan han laddar geväret och går iväg ut bland blåbärsriset. Han måste tacka sin lyckliga stjärna att om man nu nödvändigtvis måste födas till kung, tack gode gud att det var i Sverige!

Afrikanska spiritualister och klärvoajanta medier

2010-10-15T06:54:00.000-07:00

För tio år sedan när vi först flyttade in i vårt lilla hus i södra London, dök följande kort upp i brevlådan:

"All your aims will come true in three days guaranteed"

Intresserade läste vi vidare. Kortet var ett litet vanligt tryckt. Det kommer dusssintals genom dörren mest från snickare, trädgårdsexperter och mattstädare. Det här erbjöd helt andra tjänster. "Mr. Kalifa, afrikansk spiritualist med 300 års familje-erfarenhet" läste vi. Fantastiskt!

"Are you constantly suffering from love and many other problems that seem abnormal? I can help you to solve all your problems regarding: LOVE, WORK, LUCK, SUCCESS IN EXAMS, MARRIAGE, BAD LUCK, IMPOTENCY ETC.

No matter what your problems are I can help you to solve them even desperate cases to find a loved one in your life or to bring your loved one back into your life forever to put some vitality and luck into your life for those who feel unloved, unhappy and unlucky to break curses and witchcraft and all kinds of black magic, impotency, business etc...

If your relative, husband, wife, leaves the household. I can make him or her comeback. I can cure people, victims of evil forces and witchcraft.

YOU WILL GET YOUR RESULTS IN THREE DAYS TIME 100% GUARANTEED

Det här är det enda kortet i sitt slag vi fått, till i förra veckan. Då kom ett nytt kort, också den här gången vanligt vitt tryckt, vardagligt:

"Professor Muctar

Clairvoyant Medium

No matter how difficult your problem is there is a solution to it.

Problems concerning black magic, love, voodoo, sexual impotency, business transactions, exams & court cases. I can help you reunite with your loved ones, Split unwanted relationships & gambling. For all your unwanted problems Professor Mouctar is the answer, no disappointment. Quick results guaranteed! Home visits by appointment."

Nu undrar jag självklart vem är bäst? Mr. Kalifa eller Professor Mouctar. Kanske har det varit svart magi involverat i trakten av Tooting Bus Station (det är här Professor Mouctar satt upp sin business verkar det som). Kanske har Mr Kalifa försmäktat, eller bytt till ett annat territorium?Vilka fantastiska ritualer kan inte ha förekommit här! Eller har de delat upp södra London mellan sig, kanske Mr Kalifa är bäst på att driva ut onda andar, medan Professor Mouctar hanterar affärstransaktioner och examina.

Nu sitter båda korten på kylskåpet, men vi är överens, bäst är frasen "are you constantly suffering from love and many other problems...." Vi tror på Mr. Kalifa!

Det engelska skolsystemet

2010-10-08T22:23:00.000-07:00

Såhär en lördagsmorgon i oktober letar jag hus i upptagningsområdet för Cheam High School söder om London. Vi ska flytta så att vi kommer nära en bra secondary school. Vår son är 9 och ska inte börja secondary förrän han fyller elva, dvs om två år, men det är en lång och komplicerad process.

För svenska föräldrar är det engelska skolsystemet en mardröm. Skolorna är bra, undervisningen är mycket bra, men att hitta rätt skola är en snårskog. Det gäller både låg- och mellanstadiet, sk primary schools, men allra mest för så kallade secondary year, dvs från det att barnen är 11-12 år gamla och tills de slutar grundskolan och går vidare till universitetet.

Vilken skola du går i kan avgöra hur väl det kommer att gå för dig i yrkeslivet. Det är svårt som svensk att förstå hur stor inverkan ett skolval kan ha på karriären och livet. I botten ligger det enormt uppdelade samhället - antingen har du pengar eller inte. Har du pengar kan du köpa dig plats i en privatskola för dina barn, med de bästa lärarna, bästa lokalerna och utrustning. Utan pengar är du med i ett skollotteri som är baserat på barnets intelligens, var du bor och hur mycket du är beredd att uppoffra. För den som inte kan betala för sitt barns utbildning, och det kostar i snitt £5,000 per termin, dvs närmare 200,000 SEK per år, finns dels så kallade grammar schools, en kvarleva från den tid när det fanns en examen vid 11-årsåldern som skickade de smartaste barnen till grammar school medan övriga fick gå så kallad comprehensive school. Hela systemet togs bort sägs det åtminstone11+ examen, men typiskt England, grammar schools fick finnas kvar...förklara den logiken?

För att komma in på en grammar school måste barnen genomföra ett test som skiftar från skola till skola. De som klarar testet har en chans att få en plats, men inte alla om intresset är stort och det är det. Då är det intervjuer som gäller. Grammar schools är gratis och ofta uppdelade i skolor för flickor och pojkar. Och det ska sägas det räcker inte med medelintelligens eller ens över medelintelligens för att få en plats. Föräldrar satsar på speciallärare som ger extraundervisning för att säkra en plats i de bästa skolorna. Det gäller såväl grammar schools som privatskolor med så hög status att det krävs både pengar och inträdesprov för en plats.

För alla andra som inte kan betala och som inte finns i grammarschool-kategorin eller som tycker att flickor och pojkar ska gå tillsammans i skolan, återstår det statliga skolsystemet, som regeringen här kommer att strypa alla investeringar till, totalt.

Det har satsat en hel del på skolsystemet i England de senaste 10 åren och de är inte alls dåliga, men det beror på var man bor. Och de har alla olika specialiteter, arts, maths and computing osv. Eftersom det är tätt tätt med människor här har de flesta möjlighet att söka till fler än en secondary school, och det gäller att prioritera rätt.

Förra veckan besökte jag tre secondary schools, alla måste man bo inom cirka 3 kilometer annars får man inte en plats. De som redan haft investeringar eller där byggnadsarbete redan börjat kommer att vara chokade med sökande, medan de där arbetet redan dragit igång kommer att sjunka nedåt i popularitet.

Och då har jag inte ens nämnt league-tables och good schools-guides som tittar på examensresultaten år från år och jämför olika skolor. Och vi föräldrar lusläser dessa. Vi bor i ett område där secondary schools inte är så bra och vi måste ändå skaffa ett större hus och här är de helt enkelt för dyra så vi måste flytta längre ut. Så vi låter skolornas kvalitet styra var vi ska bo. Sjukt? javisst!

Det intressanta är att i de bästa skolorna skapas en tradition att studera vidare, och sedan är det vissa universitet som räknas som de bästa och har man gått där får man de bästa och mest prestigefyllda jobben och...inte minst viktigt du får vänner iu inflytelserika familjer som alla håller varandra om ryggen.

Så långt från Sverige! Kanske finns vissa likheter med storstadsområden, men för oss som växt upp i småstad, rena chocken!

2010-09-24T01:43:00.000-07:00

Europas Skansen

Min mamma kallar England för Europas Skansen. Här finns allt man kan tänka sig inom max en timmes bilfärd från London; slott, museum, vacker natur, kusten, glamorös shopping. Om man skulle ta alla sevärdheter som finns i Europa, för alla smaker och samla dem på ett ställe....som man gjorde på Skansen, så får man England. Det är inte långt till någonting, det tar aldrig slut på saker att titta på.

Vi kommer att vakna imorgon lördag och ligga och gosa i sängen i vår lilla familjepod och undra "vad ska vi göra idag?" Ska vi åka till Kew Gardens eller kanske deras "country garden" Wakehurts Place? Åka och shoppa i nya Westfield Shopping Centre och äta lunch på Yo Sushi där sushin kommer runt på rullband, min sons förslag! Nä, säger min historieintresserade man, kan vi inte åka till Fishbourne Roman Villa, störst i norra Europa eller till tankmuseet med europas enda bevarade Tiger 1-tank. Min son vill åka till RAF museet i Harrow och kolla in flygplan. Jag kontrar med Goodwood skulpturpark. Tower of London, Legoland, Silchester, Stonehenge det tar aldrig slut. Inte ens efter 12 år, det finns fortfarande saker jag inte sett (men vill se) och massor jag besökt en gång och vill titta på igen, allt inom en timme med bil från London. Fantastiskt!

Valet 2010 och främlingsfientlighet

2010-09-20T01:35:00.000-07:00

Få saker gör mig så arg som orättvisa och inskränkthet. Att så många svenskar röstade på SD i valet gör mig alltså arg, och fler med mig. Det är ingen måtta på kommentarerna och twittrandet så här dagen efter valet.

I min sons skola i Wimbledon/London finns barn av 23 olika nationaliteter och barnen tävlar om vem som har "flest" länder. Vinnaree just nu är tydligen Yuki vars mamma är från Japan och pappa från Polen. Var och varannan familj består av blandade bakgrunder, inte bara i en generation, utan blandat om och om igen. Visst finns motsättningar här också, inte minst klasskillnader som skulle få en vanlig svensk att svimma. Men här finns också mycket smarta initiativ till att stoppa den engelska motsvarigheten till SD, dvs BNP. Eller vad sägs om anmälan mot BNP strax före valet om att deras medlemsantagningsregler var diskriminerande och bröt mot lagen. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article7059840.ece. Någon kanske borde ta en titt på SDs regler och infiltrera?

I grund och botten handlar det om rädsla för det som är annorlunda. Det är inte länge sedan vi svenskar kom in från skogen och främlingar är farliga oavsett om de kommer från Dalarna till Stockholm eller Iran till Göteborg. Vårt försvar är att stänga till, inte ta kontakt, inte vilja förstå.

I England med alla inernationella kontakter sedan hundratals år tillbaka är det annorlunda. Här finns också ett kapitalistiskt driv som jag inte känner finns i Sverige. Här behövs invandrare för att göra jobben. Och eftersom jag faktiskt är invandrare i Storbritanninen själv kan jag göra en intressant jämförelse. Människor här frågar ofta var jag kommer ifrån ursprungligen, men när man väl klarat av det, är det back to business. Ingen värderar min förmåga att utföra en arbetsuppgift baserad på var jag kommer ifrån. Jämför det med att den som har ett utländskt namn i Sverige knappt kan få jobb!

Trösten är att i takt med att vår värld blir alltmer virtuell och global, desto svårare blir det för främlingsfientligheten att överleva. Vi kommer alla mer eller mindre att arbeta i företag som är globala, virtuella och på vår fritid delta i olika nätbaserade communities som är globala och baserade på intressen snarare än kulturell bakgrund.

Men tiden då svenskarna kunde peka finger åt andra länder där främlingsfientliga organisationer ansågs få härja fritt är tyvärr definitivt över.

2010-05-14T23:33:00.000-07:00

Det har varit val här och allt är upp och ned, inte vardagsupp och ner, utan storskaligt upp och ner. Med tanke på att Storbritannien är ett så oerhört civiliserat och svalt, jag menar det nationella mentala sättet att bete sig, land, är det märkligt att när det gäller att ändra vem som styr, så handlar det om enorma pendelsvängningar. I vardagen på ytan inga stora emotionella utbrott, men nu minsanna ska hela landet ändras. Och det handlar verkligen om överklass och underklass här på ett sätt som vi som svenskar har svårt att förstå. Vi pratar om enorma rikedomar i pengar och land och en medelklass som aspirerar och en stor, stor underklass som inte bryr sig utan accepterar.

På sätt och vis är många av de särdrag vi som svenskar inte tycker om i USA, extra förstärkta här och det är individualism och egoism som förvånar mer än tradionalism. Bakåtsträvarna är många, men det som skrämmer ur ett världsperspektiv är att det inte finns några gemensamma värderingar på nationell nivå att man ska ta hand om varandra. Jaja, vi får se vad som händer...

2009-03-27T03:30:00.000-07:00

Nu är det vår här i London! Hörde att i Ludvika var det minus 17 grader igår morse. Inte här!

Februari, mars och april är de bästa månaderna i England, tillsammans med oktober och november. Fortfarande brunt och grått och dammigt i Sverige och här blommar det i rabatterna, jag kan sitta ute och dricka kaffe och ha dörren öppen utan att huttra ihjäl mig. Tacka vetja trådlösa nät!

Igår var det ett program på TV med ett inslag om några unga killar ur den engelska aristokratin, kunde inte titta, det kröp i mitt svenska jag. Klasskillnaderna i detta land är så oerhörda att man som svensk inte ens har en referensram. I Sverige förfasas vi av politiker och företagsledare med stora gårdar. Här lever en del av befolkningen i en helt annan värld och har så mycket pengar att hela deras värld är totalt ouppnåelig för vanliga människor. Protesterna kommer dock. ordföranden i banken RBS som fått en enorm pension trots att RBS är en av bankerna som varit med i bräschen av branschkrisen i England, har fått sitt hus vandaliserat av organiserade människor som protesterar mot rikedomarna.

En mamma till en av min sons klasskamrater är förskolelärare i en privatskola i en fin del av London, i närheten av Notting Hill. I lekparken under helgen berättade hon om hur otroligt fokuserade på sig själva de var. Inte nog med att de inte är ett dugg intresserade av social rättvisa eller solidaritet eller ens medmänsklighet, de är inte ens intresserade av att hjälpa andra familjemedlemmar. Var och en tar hand om sig själv i den världen, och så blundar man för allt annat. Svart och vitt, ha och inte ha, inte en gråskala där alla befinner sig i mitten som i Sverige. Och det är ju toppen om man tillhör gruppen som har. Alla de i Sverige som argumenterar för att individen ska behålla mer och staten ta mindre skatt, skulle tillbringa lite tid i England för att förstå hur det blir då. Vi svenskar tar vårt skyddsnät alldeles för mycket för givet och har inte en aning om hur det skulle vara om det inte fanns.

Sverige är ett litet land...jämfört alltså

2009-02-19T08:22:00.000-08:00

Jag för en ständig utbildningskamp(anj) med mina engelska och amerikanska kontakter. PR mäts ofta i antal artiklar och i både USA och Storbritannien finns så många olika tidningar, magasin, tidskrifter, webbsajter att det i princip räcker med att skicka ut ett pressmeddelande så får man alltid någonting publicerat. I Sverige, och resten av Norden är det annorlunda.

I hela Norden bor cirka 20 miljoner människor - det är lika många som i New York med omkrets. Det är en referensram. Storbritannien är ungefär två tredjedelar av Sverige till ytan, och har 60 miljoner invånare. Det är också en referensram.

Trots att svenskar (och finländare) läser betydligt mer än andra nationaliteter och antalet tidsrifter i relation till befolkningen är betydligt högre, är det svårt att konkurrera med mina internationella kollegor.

Å andra sidan, om det är en reaktion hos en målgrupp - alltså läsare av en viss tidning; dvs köpare, utvecklare, potentiella partners etc. snarare än journalisten i sig man är ute efter, (och det bör man vara) så går det med bra och genomtänkta ideer som fungerar för målgruppen. Det är så klart enda sättet att få en journalist intresserad. Och en bra artikel i rätt tidning, är värd så mycket mer än en massa småsnuttar i tidskrifter som målgruppen ändå inte läser.

Men försök att förklara det i en telefonkonferens tillsammans med representanter från Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA som räknar sina artiklar i 10-tal....tufft!

De flesta förstår att Norden består av flera länder, med olika språk, kultur, media etc. men när det handlar om budget (och det gör det ofta) blir det inte så enkelt längre. Intressanta diskussioner där det är så tydligt att, trots att regionen är så liten, är den ändå så viktig, särskilt inom IT-sektorn. Vi är avancerade användare av teknologi och ofta trendsetters, så IT-företag vill synas här. Problemet går inte att komma undan. Men den här veckan har jag fått frågan många gånger. Väck mig inatt och jag kommer att säga "kvalitet är bättre än kvantitet" och hur tragiskt är inte det!?

2009-02-11T06:05:00.000-08:00

2009-02-11T06:03:00.000-08:00

"Snön faller och vi med den"

2009-02-11T05:26:00.000-08:00

Så sjöng Ulf Lundell och det var verkligen exakt så förra måndagen. Det var förunderligt. Hur hela Storbritannien och framförallt London la av när snön började falla. Detta folk som klarat sig igenom världskrig och terroristattacker. Tunnelbanestrejker till trots har ihärdiga londonbor cyklat och gått och på något sätt stolta tagit sig till jobbet oavsett. Så vad hände den här måndagen då vi vaknade upp till ett decimetertjockt lager av snö? Tunnelbanor, tåg och bussar stod stilla, skolorna stängda. Och inte var det för att det inte gick att gå ut. Vid lunchtid räknade jag till 38 snögubbar, 43 olika stora snöbollar, 2 snöhästar och 3 snöbollskrig....en stor snöboll låg i mitten av Haydons road, som en liten minirondell....'

De flesta engelsmän tror att kyla och snö hör ihop. Ja, det gör det väl till viss grad vi har ju inte snö om det är plusgrader, men inte så att ju mer snö, desto kallare...men det tror många här. Och kläderna är därefter. Plötsligt tog man på sig hela skidutrustningen, inklusive skidmask (inte pjäxor) och gick ut! de mest fantastiska kombinationer av skodon och mössor. Balaklavor exempelvis - i + 2 grader. Inte en sydafrikaner som bor i kvarteret...såg några tjejer som gick omkring i tunna tygskor i sörjan. De var mycket förvånade och undra på det!

Jag är övertygad om att det var barnen inom oss alla som kom fram. Det kommer aldrig så mycket snö, som ligger kvar i London. Inte på 20 år har det varit så mycket snö!

Två dagar i snön, leka som barn, en kollektivt outsagd överenskommelse om att lägga av.

Visst - det handlade också om att det fanns risker och här liksom i USA stämmer man varandra till höger och vänster, så skolorna var stängda snarare av säkerhetsskäl än för att lärare och barn inte kunde ta sig dit. Det gäller åtminstone storstadsskolorna.

Som svensk såg jag förundrad på hur engelsmännen så snart det började snöa, glatt konstaterade att japp, det var det, nu kunde ingen jobba....men två dagar!? Andra dagen snöade det inte, men det var halt...och det klart, jag gav mig inte ut med bilen och sommardäck, även om jag vet att många Stockholmsbor inte skulle ha tvekat.

Och nu bråkar alla eftersom företagen inte vill betala för deras lediga tid, utan de måste ta det som semester. Ursäkta mig men vad trodde de? Det gick att ta sig till arbetet, med problem visst, men det gick. Och i dagens moderna, teknikfyllda samhälle där alla jobbar flexibelt med datorer hemifrån. Nonsens!

Själv gick jag ut och tog kort på alla dessa vuxna som byggde snögubbar.

Att aldrig bo i egen lägenhet

2009-01-03T10:40:00.000-08:00

Till skillnad från Sverige är det mycket ovanligt att bo för sig själv i England och särskilt då i London. De flesta har faktiskt aldrig bott för sig själva, någonsin, och kommer att gå genom livet tills de blir gamla utan att bo på egen hand. Som enda barnet har jag svårt att förstå hur man kan stå ut med det. Själv måste jag gå ut på promenader och uträtta ärenden på egen hand när resten av familjen är hemma i för många dagar.

De flesta engelsmän (och kvinnor) bor hemma tills de flyttar hemifrån ( såklart!), men då flyttar de sällan in i egen lägenhet eftersom det är alldeles för dyrt, de delar hus eller lägenhet med andra ungdomar eller om de går på universitet bor i korridor. Och de fortsätter och bor så tills de träffar sin respektive och flyttar in i lägenhet tillsammans med henne eller honom, så aldrig någonsin på egen hand!

Jag har bekanta singlar som är i 40-årsåldern som aldrig bott på egen hand, men samtidigt aldrig levt i ett parförhållande....då kan man fråga sig vad det gör för själen...

Det tragiska är att när de blir gamla blir de ofta ensamma i sitt hus eller sin lägenhet, för allra första gången, när mannen eller hustrun går bort. Hur hemskt är inte det!

Det är kallt i England

2008-12-30T07:20:00.000-08:00

England går mot tuffa tider. 2009 ser ut att bli ett av de svåraste åren på länge. Det betyder stor arbetslöshet, varuhus och kedjor i kris och för vanliga människor en reell oro över framtiden på ett sätt som det är svårt som svensk att förstå. I England blir man verkligen utslängd på gatan om man blir av med jobbet och inte kan betala lånen elleer hyran. Bidragen går inte att leva på, på långa vägar.

England är ett oerhört mångfasetterat land med oerhörda rikedomar och en i västvärlden ofattbar fattigdom, ofta sida vid sida. I London blandas alla nationaliteter och alla samhällsklasser. Här finns stora möjligheter att tjäna pengar, ja det har åtminstone varit så, men också ett liv utan skyddsnät. Går det åt helvete så går det så in i helvete åt helvete.

Just nu är det också väldigt påtagligt kallt i London, bara 3 plusgrader som efter svenska normer är rena rama vårvärmen för att vara i December.

Ja, det är sant, man har pippi på heltäckningsmattor i England, fortfarande. Trots en klar tendens mot minimalism, vitt, trägolv etc. de senaste åren är det fortfarande heltäckningsmattor som gäller på kontor och i sovrummen hemma. Detta är inte en slump. Det är sååå kallt och dragit efter golven i engelska hus att om man inte har heltäckningsmattor i sovrummen fryser man helt enkelt tårna av sig. Nu går man ju inte omkring barfota på kontoren, utan där handlar det mer om en ljuddämpande effekt. Till och med i badrummen lägger många engelsmän in heltäckningsmatta eftersom det ju blir så skönt för fötterna.

Det där med att ta av sig skorna är intressant. I England tar man inte av sig skorna när man går in,. Aldrig. Dels handlar det om att det anses oartigt att gå omkring i strumplästen, men man tar inte ens av sig skorna hemma...fråga mg jag vet min man är engelsman och alla som bott här vet att det är så satans kallt på golven!

Men blir det inte fasligt lortigt inomhus?

Jo, det blir det!!..

Kylan har fört med sig en boom i så kallade dörrtaxar också. Runda uppstoppade kuddar ofta i form av en tax som man lägger innanför nedankanten på ytterdörren för att stoppa draget...och såklart tjocka fodrade gardiner som dras för alla fönster till kvällen. Fönstren på engelska hus sitter lägre och själva husen ligger närmare gatan så det är väl delvis för att hindra folk från att se in...men eftersom man har så kallade "sash windows", som går omlott med enkla fönsterrutor i drar det som tusan här också. Dubbla fönster, double glazing, anses fult och billigt. Nej sash, dragit och fint ska det va!